Vilken roll spelar du idag?
SaraClaes Schmidt
Vi är runt 7,8 miljarder människor på jorden och alla är olika. Trots det blir vi förvånade för att människor är olika. Vi borde bli förvånade om vi träffar på två människor som är lika, för det vore en biologisk sensation.
I den föreställningen har man huvudrollen och man är även regissör. Trots att ingen träffat man, tillåter vi man att bestämma hur vi ska tänka, uppföra oss och tycka. Hur dags ska man vara där? Kan man se ut så här? Kan man äta detta? Ibland kan vi med eftertryck hävda – så kan man väl inte göra!
Jo, det kan du. Att passa in och att höra till, är visserligen en av människans starkaste drivkrafter. Men om du vågar strunta i hur man vill att du ska vara och tar huvudrollen i din egen föreställning – den om ditt eget liv. Då behöver du inte hålla dig till hur man vill att du ska vara.
När du tittar dig i spegeln på morgonen ställer du dig kanske frågan,
– Kan man se ut så här?
Du får visserligen inget svar, men det uppfattar du vanligtvis som att det finns inget som bryter mot mans uppfattning om hur du ska se ut.
Men om du nästa gång omformulerar frågan och istället säger,
- Kan jag se ut så här?
Då ger du dig själv en möjlighet att besvara frågan med ett,
– Ja, det kan jag!
Och med det svaret tar du makten i ditt egen liv. Då bestämmer du själv hur du vill klä dig, hur du vill tänka och hur du vill tycka! Du bestämmer själv var du vill skaffa dig information om hur Sverige ser och hur världen ser ut. Kort sagt, du bestämmer själv vilken roll du vill spela och om du ens vill delta i föreställningen.
Problemet är att vi hela tiden programmeras in i olika sätt att tänka. Det börjar med våra föräldrar: Vi kallar det uppfostran, men det är ju en programmering! Programmeringen fortsätter i förskolan. I skolan blir du till och med betygsatt efter hur duktig du är att ta till dig den programmering, samhället vill att du ska ha. Religionen programmerar oss. Media är en av de största programmerarna. Dina vänner och kollegor programmerar dig – och du tänker kanske inte på att du programmerar dem. Jag programmerar dig genom att du läser den här artikeln.
– Men hur går det med vårt samhälle om vi ändrar på för mycket, tänker du kanske? Vi behöver ju vissa gemensamma normer och värderingar för att det ska funka.
– Det är sant, men problemet ju är inte att samhället förändrar sig. Problemet är att de flesta av oss inte förändrar vårt sätt att tänka i samma takt som samhället.
Sverige och världen ser inte ut i dag som det gjorde när du programmerades i skolan på 1900-talet, men har du aktivt uppgraderat ditt sätt att tänka sedan dess? Går du omkring och tänker att det var bättre förr, så har du sannolikt inte uppgraderat ditt sätt att tänka på ett tag.
Du har väl hört historien om när Albert Einstein var professor vid ett universitet och delade ut ett prov till sina studenter. En kollega, som såg provet protesterade och sa:
- Det är här ju ord för ord samma prov, som du delade ut till exakt samma elever förra året!
- Det är lugnt, svarade Einstein, jag har ändrat svaren!
En kul historia, men den handlar om att världen förändras i ett rasande tempo och svaren ser helt enkelt inte likadana ut idag, som för ett år sedan. Varje år skrivs över 2,5 miljoner vetenskapliga artiklar och 50 procent av det vi idag betraktar som fakta kommer att vara motbevisat inom 12 år.
Vad har nu allt detta med vår teaterföreställning att göra?
Jo, där alla tänker lika, blir inte mycket tänkt. Om alla lydigt spelar med i föreställning och tänker och uppför sig som man vill att vi ska tänka och uppföra oss, stannar all form av utveckling.
Sverige är ett av världens mest kreativa länder och det beror väldigt mycket på att vi vet att det är olikheterna som utvecklar oss – inte likheterna.
Varje gång du hänvisar till man deltar du i föreställningen. Vill du vara med och föra utvecklingen framåt är första steget att ta makten i ditt eget liv och börja referera till dig själv stället för till man. Tala om vad du står för, hur du tänker, vad du menar.
Det är fullt naturligt att många känner sig vilsna i det moderna samhället, där utvecklingen går allt snabbare. När vi inte förstår vad som pågår runt omkring oss, kan vi uppleva en känsla av otrygghet trots att vi lever i ett av världens rikaste och tryggaste länder.
Botemedlet mot otrygghet heter kunskap och det är faktiskt inte så svårt att öppna upp för nya tankar och uppgradera sitt tänkande. Och då kommer du att spela en annan roll i teaterföreställningen – och kanske även i utvecklingen av vårt samhälle.
